Släkten

Bertil Hegland 1925-2002
Reklamtecknare / Bokomslagsillustratör 

Hans verk och livshistoria. Släkten på moderns sida.

Släkten

Bertil Hegland föddes som tredje och yngsta barnet den 28 juli 1925 i Vasastan, Stockholm, på Rörstrandsgatan 52, 2 tr. Hans syskon är Sture Hegland, född 12 augusti 1915 och död 101,5 år gammal och Margareta Norelius, född 10 oktober 1918 i sängkammaren på Rörstrandsgatan 52, 2 tr, med deras far som barnmorska, eftersom den ordinarie inte hann dit i tid, men hon kom senare. Då hade morfar trott att mamma var en pojke... "Nej, direktörn, det var navelsträngen!" sa barnmorskan överseende.

Bertil Hegland och Britt Nordborg f 1924 träffades 1949 vid respektive familjs semestervistelse på Norra Lagnö i Stockholms skärgård och gifte sig 1950. De levde tillsammans hela livet och fick inga barn. Första tiden som gifta bodde paret hemma hos hans föräldrar i "lilla rummet". Det var svår bostadsbrist i Stockholm efter Andra världskriget.

Bertil Hegland använde gärna frun, små och stora släktingar och grannar som modeller.

Bertil Hegland var gudfar till skådespelaren Michael Nyqvist, som adopterats av Bertils hustru Britts enäggstvillingsyster Gerd och hennes man advokat Åke Nyqvist, senare i livet själv adopterad av sin kusin Brita von Goës. Michael ärvde allt efter Bertil och Britt. Michael och hans familj kom till vernissagerna i Stockholm.

Bertil Hegland var också gudfar till sin sju år äldre syster Margaretas dotter Britt-Marie Norelius, född 10 år före Michael, som ofta bodde hemma hos paret som barn och som har gjort den mest aktuella och faktafyllda hemsidan om honom, nämligen denna!

Systerdottern fick också av sin morbror Bertil alla hans egna exemplar av Manhattan-deckarna.

Originalen till B. Wahlströms Förlags böcker ägdes aldrig av konstnären Hegland själv, utan av förlaget, eftersom Hegland skrev på ett avtal i sin ungdoms "oförstånd", utan att anlita juridiskt ombud, om detta. Han hade mycket av sin egen konst hemma, men aldrig från Wahlströms-böckerna under sina tjugo år på B. Wahlströms Förlag, som startade redan 1911, men såldes 2006. Och han gjorde ett i veckan! Han tjänade visserligen bra, 150 kr per omslag, men ändå. Konsten var inlåst för honom.

Carl-Johan de Geer, den välkände, mångsidige konstnären, är en av Bertil Heglands största beundrare av Manhattan-omslagen. De Geer blev också den som gjorde TV-intervjun med Hegland i hans hem. Senare gjorde han t.o.m. en pastisch på en av Heglands Manhattan-målningar.

Britt Hegland och hennes enäggstvilling Gerd gjorde som småväxta 12-åringar en film med Isa Quensel och Stig Järrel 1936, "Raggen, det är jag det", en komedi som du finner mer information om på IMDb.

Bertil Hegland bidrog med reklamaffischer för och jobbade som ung på sina föräldrars anläggning Kristinebergs Tennisbanor, vars mark de arrenderade i ca 40 år och hade totalt 10 grustennisbanor. Alla i familjen jobbade där under säsongerna. Den store tennisspelaren Jan-Eric Lundqvist spelade där, liksom Uffe Schmidt m.fl. När Bertils mamma blivit änka 1969 och äldsta sonen Sture skötte "banorna", dröjde det inte länge förrän staden "tvingade" av henne arrendekontraktet för att ge det till sagde Lundqvist, som satte upp barracudatält och byggde om banorna. Där tog den pensionsförstärkningen slut.

Tidskriften Galago bad på hösten 1991 Bertil Hegland att komma till en vernissage på ett galleri på H4 på Hälsingegatan i samma stadsdel han växte upp, där de unga tecknarna visade Hegland stor vördnad. Han var deras förebild, sa de, särskilt när det gällde dessa suggestiva skuggor som t.o.m. fanns på Kitty-böckerna. Hegland trodde inte sina öron. Det hade undgått honom, under hans svåra tid med många operationer i hand och handled och rehabilitering, att han fått en ung beundrarskara. Lycklig samtalade han länge med Galago-tecknarna och deras läsare.

Bertil Heglands älskade mamma Karin "Kajsa" Erikson, född 19 maj 1892 Kullberg, industrifamiljen i Katrineholm, hade strax före H4-vernissagen avlidit, 99,5 år gammal, hans stora stöd genom hela livet. Det han speciellt sörjde var att hon aldrig fick uppleva hans "återupprättelse" efter hans långa, svåra sjukdomstid. Hans mamma var nämligen mycket konstnärligt lagd själv och släkten har en stor mängd akvareller från hennes hand. Det var hon som såg till att han fick gå på konstskola i unga år istället för att vantrivas vidare i skolan och tvingas göra tjänstemannakarriär, som fadern, grosshandlarsonen och kammarskrivaren i Stadshuset Tor förväntade sig av yngsta sonen.

Bertil Heglands moster Elin Håkansson f Kullberg var en välkänd kvinna i Katrineholm, som hon förblev trogen hela livet. Hennes docksamling finns ännu till beskådande och hon var mycket aktiv i hembygdsföreningen, förutom att hon engagerade sig politiskt och satt i kommunfullmäktige.

Bertil Hegland är ingen "rännstensunge", som han säger om sig själv i boken om honom, "Natt utan nåd". Tvärtom kom han från en välbärgad familj med faderns grosshandlararv och bra jobb i Stadshuset samt välutbildade på faderns sidach adliga anor på mammans sida (von Heland, varav en var landshövdingoch en högsta chef för lokaltrafiken i Stockholm! och dessutom Stiernspetz).

Bertil Heglands syssling Birgitta von Heland kom till vernissagen på Augëli.

Bertil Heglands syssling konstnären Dan Wolgers kom till vernissagen på Prinsen.

Bertil Hegland byggde verklighetstrogna, mycket detaljerade modeller av fartyg och flygplan ända ifrån barnsben. Dessa hade han i små montrar hemma i alla år. Detta kan man se på hans omslagskonsts tekniska detaljer; fartyg och flygplan på Biggles-böckerna, vespa etc på ungdomsbok etc. Han var mycket noga med tekniska detaljer.

Britt Hegland överlät rättigheterna till Bertil Heglands konst till systerdottern Britt-Marie Norelius medan hon levde. Då hade jag skött dessa även när Bertil levde.

Bertil och hans fru Britt flyttade ifrån Riddargatan 15 år 1997 efter hela 47 år till en nybyggd och bekväm bostadsrätt med balkong i Täby. Det var lite tufft, men det dom mest saknade var dom dagliga promenaderna på Djurgården. För lägenheten var naturligtvis mycket bekvämare för ett äldre par. Dessutom fick dom nu balkong och mycket mer dagsljus och fri utsikt. Och dom gjorde, sin vana trogen, genast nya vänskaper i huset och hade mycket trevligt där på Gästgivaregränd.

Bertil Hegland 'arbetade' med Peter Pluntky, när han grundade Leksaksmuseet vid Mariatorget i Stockholm, något som passade Bertil perfekt. Han gick in för det med liv och lust, eftersom han då hade fått sin karriär avbruten av sin svårt skadade hand. Till råga på allt blev Pluntkys goda vänner till Bertil och Britt. Till Pluntkys museum skänkte han sin barndoms leksaker, som var nästan som nya trots att dom var från 1920-talet. Fordonen var tunga järnpjäser, som syskonbarnen också fått leka med, försiktigt, hos Bertils mamma och pappa, deras mor- resp. farföräldrar.

 

Bertil Hegland avled i början av 2002 efter en aggressivt utvecklad strupcancer, som inte upptäcktes av läkarna i tid, trots besök med det halsonda hos flera olika läkare. Det var tragiskt och upprörande.

Bertil Heglands begravning ägde rum i Täby kyrka, på vars kyrkogård han och senare även hustrun Britt ligger begravda. Föräldrarna Tor och Karin Erikson ligger på Norra Kyrkogården i Tors släkts grav, i kanten på Lindhagens kulle, intill showartisten Ernst Rolf, nära Gösta Ekman d.ä:s gravskulptur. Men mormor Karin sa ofta till mig, när vi var och skötte graven, att hon helst velat ligga i sin fars och mors grav i Katrineholm, på Gamla kyrkogården, som hennes pappas bror anlagt en gång och själv är begravd på.

När min bror, hans dotter och jag vistades i Katrineholm några dagar 2015 och bodde på Hotell Gillet (underbart ställe) för att släktforska i arkiven och i trakten, stegade vi upp till kyrkoexpeditionen för att kolla just Karl Kullbergs grav, som såg välskött ut. Vem skötte den? Som jag misstänkte stod mormor för avtalet, men hon hade ju varit död i många år! "Vi misstänkte det, men eftersom graven ska skötas av Svenska Kyrkan i evärderlig tid, tyckte vi kanske inte att det var så viktigt!" sa expeditionen. Nå, jag tog på mig att stå för avtalet med min brorsdotter som nästkommande ansvariga och ska begravas där med min make och kanske min bror. Det är en samling ytterst älskvärda personer som är begravda där: Karl Kullberg och två av hans fruar, som god ifrån honom: Augusta och Vivi. Hans första hustru Hulda kom hem i kista med Karl från Washington D.C., där hon dött i barnsäng och begravdes i Solbergs socken. Även Karls äldsta dotter Elin och hennes man Axel Håkansson finns i graven. Elin dog i bröstcanser långfredagen 1962 i närvaro av sin syster Karin, som Bertil och Britt hämtade med bil och körde ner till Katrineholm samt mina föräldrar. Axel hade avlidit långt tidigare, men så var han 18 år äldre än Elin också.

Katrineholm har en speciell plats även i mitt hjärta pga en kär släkts bakgrund där.

 

Copyright © B-M Norelius, systerdotter. 2006-

www.bertilhegland.se

uppdaterad 4 januari 2022