Bertil Hegland 1925-2002
Reklamtecknare / Bokomslagsillustratör 

Hans verk och livshistoria. Släkten på moderns sida.

Bertil Hegland föddes Erikson som tredje och yngsta barnet den 28 juli 1925 i Vasastan, Stockholm, på Rörstrandsgatan 52, 2 tr. Där flyttade familjen in 1916, när endast äldsta barnet Sture var fött. Familjen bestod av pappa Tor, kammarskrivare i Stadshuset (som sedermera även den 10 år äldre brodern Sture blev,) och hustrun sedan 1914 Karin Erikson, född Kullberg 1892 i Katrineholm, dotter till Karl Kullberg (1852-1940), som var bror till den store entreprenören / handelsmannen August Kullberg ("Katrineholmskungen"). Bertil var inte särskilt intresserad av skolan. Han sökte och kom in på Acke Kumlins Konstskola, ivrigt påhejad av mamma. Hon var själv konstnärligt begåvad och förstod att inte hindra sonen. Bertils mamma tog studentexamen 1910 i Stockholm, där hon var inneboende, tog sedan en examen som gymnastikdirektör. Barnen var Sture, Margareta (född hemma) och så Bertil. Den nya bostaden, där Bertil växte upp, var en underbar, solig, 4 rum och kök stor lägenhet med högt i tak och stuckatur, med tre stora rum i fil med stora fönsterpartier, varav 

gården, stort kök med egen ingång, vedlår och "walk-in-"skafferi samt en alkov, eller jungfrukammare, där hembiträdet bodde samt stor hall, "tambur", som mormor sa, med separat toalett. När Bertil gift sig med Britt 1950, bodde dom inneboende i Lilla Rummet på Rörstrandsgatan 52 pga den svåra bostadsbrist som rådde i Stockholm. Den fina lägenheten bodde min mormor i från 1916 till 1987! (Hon blev änka efter morfar Tor Karl Ivar 1969.) Hur många fantastiska fester har vi inte varit på där?! Varje födelsedag, varje storhelg, varje bröllopsdag firades stort med flerglasdukning (ärvda kristallglas i alla storlekar), trerättersmiddagar, om sommaren med nygjorda glassbomber från Jaconelli Glassfabrik två portar därifrån. Mormor och morfar bjöd in släkt och vänner till alla dessa fester, sådana man knappt har längre. Våra jular var helt i stil med Fanny & Alexander-filmens av Ingmar Bergman inkl cigarrökningen bland herrarna. Bertil stod sin mamma mycket nära i alla hennes år.

    Bertil träffade sin hustru Britt Nordborg på Norra Lagnö ca 1949, där hela familjen Erikson brukade semestra, och blev blixtförälskad. Som tur var, var kärleken besvarad. 1950 gifte de sig, men hade inte råd eller möjlighet att skaffa lägenhet i Stockholm. De bodde faktiskt inneboende hos Bertils föräldrar, i "lilla rummet" med kakelugn, garderob, stort burspråk med fönster i tre riktningar ut mot Karlbergs slott och Solna,  samt toalett precis utanför dörren i hallen. 

    På bild på denna sajt kan du se Bertil ligga på sängen under egna konstverk på väggen tagen i lilla rummet.

    Efter att ha uppnått tillräckliga löner för att kunna betala den hyra som krävdes för att bo i egen lägenhet mitt inne i Stockholm - även på den tiden var det svårt att få tag i lägenhet där - flyttade de tu 1952 in på Riddargatan 15 på Östermalm.

    Inte förrän 1997 flyttade de därifrån, då pga renovering som skulle slå ihop lägenheter och bli alldeles för dyrt och trist. Alla gamla grannar hade ju dessutom försvunnit.

    På Riddargatan inredde Bertil och Britt sin tvårummare med möblerbar hall (som det hette) till ett verkligt mysigt hem, både med modernt och med gamsla släktaker. Det var enormt högt i tak vilket de utnyttjade till en fantastisk uppvisning av konsten de hade, både andras och Bertils samt hans mammas. Eftersom det var mycket lite ljusinfall från fönstren, sattes små, listiga belysningar upp som visade konsten. Bertil var ytterst händig och byggde hyllor för underbara konstföremål och sina egna modellbyggen. Det stora dockskåpet med alla möbler, små föremål och lampor som lyste, som vore det hans barndomshem hade han pillat ihop under många år - det var helt fantastiskt i sina detaljer.

    Jag fick inte något alls av hans eller mormors saker i testamentet, eftersom han och hustrun gav allt inkl pengarna till sin gudson, hustruns tvillingsysters adoptivson Michael Nyqvist, ja, skådespelaren - t.o.m. alla min mormors tavlor hon målat i livet som Berra hade, fast Michael inte hade någon relation med min mormor, medan jag har fantastiska minnen från min mormor och moster och underbara foton både från Riddargatan och Täby!

    För övrigt var Bertil och Britt gudföräldrar till både Michael Nyqvist och mig, som är tio år äldre. Sådant var ju viktigt förr och jag var verkligen väldigt mycket hemma hos Bertil och Britt när jag var liten. Vi hade en mycket nära kontakt. Senare i livet ordnade jag utställningar och PR kring Bertils konst. När han levde gav han mig lite av hans saker, Manhattan-böckerna och original från Levande Livet.

    Bertil Heglands händighet tog sig olika uttryck. Han gjorde inte bara konst. Han mekade med allt! Han hade fotolabb hemma, han byggde vitrinskåp som löpte på väggarna, upplysta naturligtvis, han byggde otroligt detaljerade modeller av fartyg och flygplan, han byggde och inredde ett stort dockhus etc. Dessvärre ville han också meka lite bil och monterade ur bilbatteriet på sin bil för att bära till verkstaden för laddning.

Bertil och Britt körde inte så mycket med den, egentligen bara på somrarna. När Bertil gick på den dåligt sandade vintertrottoaren nära sitt hem, halkade han och fick det oerhört tunga bilbatteriet nedfallande på sin högra hand, konstnärshanden. Där krossades inte bara den, utan också hans framgångsrika karriär. Detta var det ödesdigra året 1967.

    Efter ett helt år av smärta och misslyckade operationer började livet vända uppåt, men väldigt långsamt. Tack vare bättre läkare, bättre operationer, bättre smärtstillande, en stöttande mamma och sin underbart tålmodiga hustru gick allt åt rätt håll. Det tog dock många år innan han kunde börja fotografera och måla lite. Men han hittade en ny hobby så småningom, som passade honom utmärkt och där han kunde jobba - ideellt - och träffa folk med ett gemensamt intresse. Han behövde ju bara jobba så mycket han orkade.   Bertil Hegland fick kontakt med Leksaksmuseet, som Peter Pluntky beslutat inrätta på Söder och som invigdes 1980 med många av Bertils leksaker. Dessa var nämligen helt intakta från Bertils barndom. Han hade lekt med dom, men inte plockat sönder dom. Även jag lekte med dessa leksaker som liten, bussar, bilar, tågvagnar av tungt järn. Bertil var allt oftare på Leksaksmuseet, även som värd. Pluntkys och Heglands blev mycket goda vänner. Bertil byggde ju också själv det där fantastiska dockskåpet, som jag visar några bilder.

   Bertil drog sig tillbaka med hustrun och levde stillsamt och mestadels utan smärta från handen med vänner, släkt och grannar de sista åren ute i Täby på Gästgivargränd.

   Morbror Bertil fick 2001 en envis halsåkomma, som inga husläkare tog på allvar, utom den femte tillfrågade. Han sände Bertil direkt till Radiumhemmet på Karolinska för undersökning. Det visade sig att han hade en aggressiv strupcancer. som ändade hans liv den 6 februari 2002, efter alltför sen upptäckt och sedan kraftig strålning, som förstörde hans tal. Han avled på Stockholms Sjukhem, där han vårdades den sista tiden. En sorgens dag. Hustrun Britts enäggstvilling Gerd flyttade till henne, eftersom hon var starkare än Britt och dom alltid stått varandra nära. Det var mycket lyckat för båda.

    Britt Hegland, född Nordborg 2 augusti 1924 avled 13 november 2007.

Bertil och Britt är begravda i Täby Kyrkby.

Tack för allt fint och trevligt ni gav mig!